misshandlad

ja... min arm är ju sjukt jävla snygg nuförtiden.

den där skärmaskinen på jobbet gillar inte riktigt mig så nu går jag runt med stora blåmärken dagarna i ända. det är ju inte så lätt som det ser ut det där och lövtunna ska skivorna vara - stark blir jag ju i alla fall.

louie louie

åkte in för att ta mig en lunch tillsammans med frugan & vi valde pastasallad på LouieLouie.
Smaskens sa smaklökarna & omgivningen sa välkommen hem. Ett litet malmöfik var vad det var men priserna skrek sthlm, tyvärr. 45 kr kostade den hemmagjorda blåbärsmulpajen jag tog mig till efterrätt. Det var inget fik i min prissmak men påtår va gratis och det tackar och bockar vi för.

Efter den bastanta lunchen tog vi oss en promenad längs götgatan och njöt av ledigheten. och kanske kunde vi inte låta bli att gå

in på emmaus. en fräsch vårjacka till mig skulle kunna ligga i min väska nu...

familjen myspys

jag tror att jag just nu livin' the dream om man får säga så.

En mysig lördagkväll men vin, mat & petersällskap får mina sociala behov tillfredsställda medan en söndagskväll med Wallander & gos gör att jag känner mig hel.

En nära vän & en kärlek på samma gång. Det blir linköping, malmö & sthlm i ett. Och vad mer kan man egentligen önska?

capri due

capri due på tomtebogatan 27 - sjukt mysig italiensk restaurang med allt vad man är ute efter när man vill känna sig sådär härligt lyxig.

Restaurangbesök är inte det lättaste - en kock och en servitris är svåra kunder att tillfredställa. Vi är på ständig jakt efter de där små guldkornen som får oss att känna oss nöjda.

Det här stället lyckades med råge och allt var fantastsikt, god mat & grym servering. Vår servitör var helcharmig och fick oss att skratta vid flera tillfällen. Maten var helt sanslöst god och vi fick oss en hel skål med nyriven parmesan (inte det där pulvret som man köper på påse). Vi satt där och undrade om vi var de enda gästerna som tömde skålen.

Vi bestämde oss för att hoppa över efterrätten men vi tog oss en varsin kaffe på maten och det var en av de absolut bästa cappuccino jag någonsin druckit.

priserna var överkommliga och menyn var helt klart tilldragande. Det enda negativa med besöket var att den enda vegetariska pastan var slut (?!?!?) så jag åt en laxpasta utan dåligt samvete (YES).

Capri Due är helt klart en restaurang som vi kommer återkomma till så fort vi känner att det är läge för en mysdejt igen. Och tillfället kanske kommer snart då vi nuförtiden har oss en Herr Wallerius hemma som får mig och Bella att känna oss som mer som del av en familj än ett parförhållande med tillfällen för vardagsromantik.

kaffe, cigg & en tom kalender

det var länge sedan som jag verkligen njöt av en ledig dag

men efter att jag kommit igång på jobbet, och insett att jag fått stå mitt kast efter att ha uttryckt att jag inte har några problem med att jobba kväll (jag jobbar numera stängning 9 dagar av 10), så är det helt fucking fantastsikt att jag nu har en helt ledig dag. en kaffe & en cigg på balkongen och många timmar av enbart jag-tid.

vintagemode & surdegsbröd

min kära syster startade en blogg för inte så längre sedan (what's going on...) och jag undrade vad den handlade om. Vintage mode och surdegsbröd svarde hon och jag tyckte det lät fantastiskt. Då fick jag mig ett hånskratt och en dryg liten bitch som hon är fick hon mig att förstå att en sådan blogg är ju bara sjukt jävla omoget och vansinnigt trist. Hennes blogg handlar förståss om hennes intressanta liv i forskarvärlden och bland fjällstugor.

Dock tycker jag att en blogg om vintagemode & surdegsbröd är helt underbart och jag tänker inte bli påverkad av min systers attityd.

Jag & Bella har ju en... läggning??... en förtjusning??... ett beroende??.. av secondhand shopping och innan vår dejt häromdagen tog vi oss en runda på stan. Vi är ju aldrig den som är den så när vi kom hem hade vi kassarna fulla av fynd. Tur för oss så hade Emmaus en 10kr-dag så vi blev inte så ruinerade som man skulle kunna tro.

hårplaner

Rebekah Rebekah Rebekah - the girl of my hairdreams

nu har vi då alltså bestämt oss för att låta håret växa, långt ska det vara till det kommande bröllopet och gamla bilder på fina längder får oss att tråna.


från att ha varit rakad på båda sidor ska det alltså bli långt, och det är inte så lätt att få hela frisyren att gå ihop efter en sådan extrem frisyr.


nu satsar vi på att få till ngn slags page ala Victoria Beckham för att det ska bli lättare för håret att växa snyggt.


Det här med färg är ju alltid ett problem för min kära Rebekah och nu ska det tydligen gå och bli blondt igen. Jag som tycker att det e så fint nu efter alla misslyckade färgningar. Det roliga är att det skadade håret, i topparna, som inte vill ta åt sig färg, blir snygga slingor i ljusare nyanser.


Efter att jag kämpat för att få bort det skadade håret, men ändå hålla ihop det till en snygg frisyr, som inte blir för kort, ja då är det dags att bleka sönder det igen.


nu låter jag sådär bitter igen. men egentligen så är ju en blond rebekah det jag gillar bäst så hon får bleka sönder det så mycket hon vill - så kommer jag efteråt och försöker rädda det som räddas kan.

medhjälp till mord

jag kom hem från jobbet alldeles till mig pga att jag fått laga lite mat.

jag har ju inte så stora problem med den här köttgrejen, jag accepterar att jag jobbar med det och då står jag inte och gnäller direkt. och så var det dags att fixa lite baconlindade kycklingfiléer vilket var en av mina favoriter som kötterian. Så jag fick stå där och fixa och trixa och känna mig kreativ istället för att bli skriken på av bittra botoxtanter från öfre Östermalm.

Hur som... jag kom hem från jobbet och blev mött av den alltid så livliga herr Wallerius och jag berättade om min dag. "det där kallas inte för matlagning" svarade han, "det kallas för MEDHJÄLP TILL MORD!"

typiskt... sa jag och tog en dusch

jävligt moget

var på barnkalas häromsistens och insåg att alla börjar bli så jävla vuxna. Tre barn har ploppat ut på senaste & två till är påväg. Sånt här kan ju få vem som helst att bli helt hispig och börja ifrågasätta sina egna livsval.

Jag känner nånstans att det är dit livet är påväg men jag fattar inte riktigt hur det kan komma sig eftersom att jag enbart är 15 år, rent mentalt. Jag skulle aldrig fixa att ta hand om ett barn, jag kan ju knappt ta hand om mig själv utan att käka flertalet mediciner.

Dock inser jag ju att jag nog är äldre än 15 och att de senaste årens studier, flyttande och självförverkligande har fått mig att mogna, lite i alla fall.

Sen är ju inte jag den som är den. jag älskar ju äldre kvinnor, så det där med mognad har jag inget problem med.

Och för att återkomma till det jag oftast gör, så kommer vi in på ämnet BELLA. Hon har ju hajjat det här med min splittrade känsla till mig själv, omvärlden och ämnet mognad. Hon inser ju at hon är yngre än mig men har på senaste tid gjort allt för att verka äldre än vad hon är. Dock anser jag att det börjar gå lite för långt då hon nu har börjat äta marabou - frukt & mandel.

Vuxna - som i att skaffa barn, vore väl nåt, men ärligt talat tycker jag att det är lite för tidigt för barnbarn.

Min låtsas fru

Jag & Bella va på dejt igår och körde klassikern middag & bio. Restaurangen som vi besökte var underbar och får därför ett eget inlägg efter att jag laddat in alla nya bilder från min kamera.

Vi såg i alla fall Min låtsas fru med Jennifer Aniston & Adam Sandler. För att vara en sliskig romantisk amerikansk komedi (som vi alla vet att jag älskar) så måste jag ändå säga att jag gillade den. Den hade sina moments och jag gillar de båda skådespelarna Aniston & Sandler.

Nicole kidman gjorde en najs roll också där hon spelar en alltför plastikopererad lyxhustru, som dessutom har en fruktansvärd attityd, vilket jag tycker är härligt. Jag gillar när erkända seriösa skådelspelare kan driva lite med sig själva.

Det tråkiga i filmen var att Nick Swardson hade en roll som drog ner den totalt. Under alla scener när han var med förvandlades filmen till någon slags American Pie-äcklig lågbudgetfilm. Jag drog palestinasjalen över hela ansiktet och önskade mig långt, långt bort.

I det stora hela så är filmen sevärd, men absolut inte på bio. Om man inte är som jag och gillar sliskigt drypande kliché trams.

en kusin fastnade

tog lite bilder på cornelia

en profilbild till hennes rollerderby-lags hemsida var beställd och jag tog på mig ansvaret.

tyckte att hon gjorde sig bra på bild och ljuset för dagen passade prefekt till hennes ljusa hy.

med utrymme för mys

och så har jag äntligen fått ordning på mitt sovrum. Efter att Hjalmar & Amanda flyttade ut fick sovrummet andas och möbler tömdes ut. Med lite fix & lite trix så smälte allt samman och nu har vi ett riktigt krypin där vi kan glömma alla måsten och all vardag.


Riktigt nöjd är jag och för första gången i mitt liv känner jag alltid att jag vill gå och lägga mig. Ingen koppling till livet & döden i mitt sovrum!

personlig touch på frugans converse

bellas sko-garderob är rena mardrömmen. För ett maniskt sorteringspsykfall som jag blir nätterna ibland sömnlösa och aldrig kommer det att bli nån ordning på eländet. Det värsta är att det ska sparas på allt! T o m de där gamla trasiga som hon aldrig kan använda för att det antingen läcker in vatten (om det regnar) eller sand (om det är fint väder och stranden ska besökas) eller grus (om man promenerar vart fan som helst) ska sparas. Jag hade fattat grejen om det va så att det var ett par äkta converse som hängt med länge, men det här handlar oftast om såna där billiga 100kr kopior som man kan gå och köpa vilken dag som helst.

Hur som helst så fick det en dag vara nog och en genomgång av skor blev av. Lucky me så lyckades hon slänga 2 par så nu finns det bara 146 par kvar i mardrömsskåpet.

Ett par som sparades var ett par vita med krummelurmönster på som aldrig använts på grund av den hemska designen. Men kreativ som hon är tog hon tag i saken och fixade till dem så att de nu liknar ett par bowlingconverse.

Fula skor blev snygga skor och allt i linje med min älsklings förmåga till handling. Mina skor som skulle designas är fortfarande på halvfart. Jag har en grön sko och en svart. Men en dag så!

dagens sanning - fixa själv och älska din älsklings fina sidor istället för att gnälla på röriga garderober.

Café B 100

vi hade nån timma till övers och bestämde oss för att ta en kaffe på närmaste café.

Vi strosade runt och hittade Café B 100 på Birger Jarlsgatan 100. Cafét kändes fräsht och hade en jätte trevlig meny om man letar efter det där lilla extra i vegetarianröran. Det är svårt att veta vad som är rätt att lägga pengar på och det är inte alla dagar som man befinner sig på söder där utbudet känns mer anpassat.

Café B 100 är inget café jag skulle vilja mysa på över en kopp te, men jag skulle definitivt gå dit om jag var ute efter en smarrig lunch.

Personalen var dessutom jätte trevlig och jag fick informationen att cafét fått alkoholrättigheter och snart kommer att ha kvällsöppet. Tummen upp säger jag!

Ja, det här var ju tråkigt...

då var det dags att piffa till sig & leta sig fram bland storstadens utbud av aktiviteter.

Frugan fyllde 21 och kvällen till ära gjorde vi ett besök på Rival för att se David Batras stand-up.

Egentligen gick jag dit för Bellas skull men det slutade med att det var jag som skrattade mig till träningsverk och andnöd & bättre betyg än så kan jag inte ge.

David Batra var helskön och jag & frugan fick oss en suverän afton.

Emmaus in my heart

ett av alla besök på emmaus slutade med ett inköp av en mysig stickad tröja i ränderna svart/grått.

en av de bästa sakerna som terminen i Malmö medförde var att jag blev botad från min second-hand fobi. nu klarar jag knappt av att gå förbi en butik utan att komma därfifrån med ett fynd eller 15 och en fortsatt fantastisk ekonomi.

alla med liknande fobier borde hyra ett rum hos bosse ett par nätter och sedan kan inget obehagligt krypa på.

snabb-KBT here we go!

lite tantsnusk i badrummet har ingen dött av

besökte fotografiska tillsammans med frugan, Rebekah & Linus. Planen var att se Lady Warhol utställningen men vi var enade om att bilderna, på vyer från sthlm, som tagits av amatörfotografer, var det bästa på hela utställningen.

I giftshopen hittade vi lite bilder i härliga pasteller på bisart nakna brudar, märkliga annordningar och härliga frisyrer. Imponerad som jag blev gick jag därifrån med ett par nya tavlor i väskan.

Badrummet fick sig ett lyft och jag får titta på brudar som sprutar mjölk i varandras müsli varje dag! Win-Win kände jag.

en gammal vän

Herr Wallerius anlände till storstaden och hade åsikter om kaffet jag fått av mor min i födelsedagspresent. Vuxen som jag blivit så önskade jag mig hushållsmaskiner till födelsedagen och en kaffebryggare installerades lagom till födelsedagsfikat.

Med en Peter i hemmet blir det rutin på kaffedrickandet. Och vips så hade vi en Skånerost i skafferiet. Skönt att ha en gammal vän tillbaka i vardagen.

Peter eller kaffet undrar ni...

en dos inspiration

en systerYster kom över för lite eftermiddagsmys & inspirerad blev jag.

hon hade lite böcker och garn med sig och vi pratade om livet över en kopp te.

tur hade jag & blev ett par bruna handledsvärmare rikare. hon är bra den där systern må jag säga :)

lite hit & dit

hade nån slags plan om att starta en blogg som ska handla om allt sånt där som gör livet lite mer guldkantat. nu när jag är tillbaka i sthlm igen så måste jag ju passa på att leva lite och göra allt det där som jag saknade i linköping. tänkte därför passa på att dela med mig av det göttiga.
lite caféer, lite affärer, lite mys, lite film, lite litteratur, lite pyssel.
vad är bra? vad är skit? hur, när & varför?
helt enkelt en blogg, fylld med vardagspsykologi, vardagsfilosofi och en massa recensioner av det mesta jag tar mig för.