st Patricks day i all ära och vi tog oss passande nog över till Charles Dickens för en sen lunch.
Pastan var dyr men vi var hungriga och orkade inte springa runt i kylan som vägrar, (jag upprepar) VÄGRAR ge med sig.
man skulle kunna säga att vi var sjukt hungriga och väntan blev lång. det brukar ju ifs vara ett gott tecken, ingen micrad mat här inte. Förhoppningarna steg, speciellt när en brödkorg togs fram med smarrigt knäckebröd med hembakad känsla, serverad med en läcker röra på fetaost & paprika. Jag ville så gärna att det skulle vara fantastiskt.
dock såg maten godare ut än den var.Bella hade ett minne av att det var det godaste maten hon någonsin ätit,
men det här "minnet" har rötter från dagen vi stannade
på dickens efter vi kommit iland från färjan i mycket onyktert tillstånd.
Men jag ska väl inte vara så elak.. man kände att pastan var egentillverkad och allt kändes fräscht. och vad ska man egentligen förvänta sig av en krog?
det roliga var att bella beställde lökringar som en sideorder och man brukar ju få 3-4 stycken...
sjukt mätta blev vi och lökringarna hånade oss
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar